Alberte Lindberg gick från att vara en framgångsrik seglare i Laser Radial och konkurrent till Josefin Olsson till att nu vara hennes coach. Senast i Japan tog de silver tillsammans och vi har pratat med Alberte för att se från en coachs perspektiv vad som är viktigt.

Vad skulle man kunna titulera dig som? Jag har själv suttit en stund och funderat men du känns som en alltiallo, bra på träning, mat, segling och vän, vad skulle du säga?
- Vet inte riktigt... För mig skall en bra coach täcka alla punkter du nämner; ge trygghet och utmana atleten, kompetens inom träningslära, kost och självklart seglingen. 

I dagsläget är du tränare åt Josefin Olsson och ni kompletterar varandra väldigt bra, vad tror du är ett framgångsrikt recept när det gäller coachning?

- Jag ser coachning som ett extremt viktigt samarbete mellan två eller flera personer. För att coacha på hög nivå, är det viktigt att coachen brinner lika mycket för projektet och målet som atleten. Coachen måste alltså ha "skin in the game"! Jag tror, det är farligt när en coach på olympisk nivå börja se coachingen som om det vore "another day at the office". Som coach måste du hela tiden följa utvecklingen, tänka utanför boxen och nytända, missar man detta, då är det dags att byta projekt eller lägga ned jobbet som coach och hitta nya arenor att utforska. 

Vad är det tre viktigaste egenskaperna enligt dig hos en coach?

- Empati, skin in the game och viljan till att göra uppoffringar som jobbet kräver (det är många resdagar).

Du har jobbat med flera olika seglare även fast du är så pass ung, vem har gjort mest intryck och vad tar du med dig från tidigare erfarenheter?

- Jag coachade en riktigt bra lasergrupp i Danmark. En av seglarna vann U17 EM och tog silver U19 EM på hemmaplan - det var så stort att se Patrick på pallen och lyssna på national melodin. Jag fick rysningar och kände att det var mycket större och mera känslosamt, att ha varit med till att coacha en 15-årig till medalj än när jag själv har ståt på pallen genom tiderna. Efter den upplevelsen ville jag gärna hjälpa fler till att uppnå deras drömmar. Sedan har jag varit involverat i olika projekt, men också varit väldigt noggrann med att ta reda på om jag har något att bidrag med och veta, när jag skall lämna projektet och hitta nya utmaningar. 

Om vi istället blickar bakåt åt din egen seglingskarriär. Även fast det låter som om du slutade för hundra år sen och det inte är fallet, vad är det första du tänker tillbaka på?

- Hur fantastisk kul segling är! och hur mycket jag älskar att vara på vattnet. Oftast gillade jag passen utan coach, där jag kunna jobba med allt det som behövdes jobbas och kunna testa nya grejer utan att hela tiden få feedback, men lyssna till kroppen, båten, vattnet, farten och vinden. 

Om du fick chansen att gå tillbaka och ändra nånting eller ge dig själv nått råd, vad hade det varit?

- Hmm, svår fråga. Jag tog allting väldigt seriöst och var räd för att fela, vilket ledde mig till prestationsångest. Kanske säga, att allt löser sig, om inte som man hade tänkt sig, så på ett annat sätt.