Team Pro4u har fått epitetet Sveriges mest professionella amatörprojekt. Det drivs av skeppare och rorsman Patrik Forsgren. Båten heter Malin. Tillsammans har de kappseglat i organiserad form sedan 2011 och under namnet Team Pro4u sedan 2014. I en serie artiklar tittar vi närmare på Malin. Patrik köpte båten 2005 och har sedan dess genomfört en lång rad uppdateringar och förbättringsarbeten för att dels hålla henne i form, dels konkurrenskraftig på banan. Här tittar vi närmare på resonemanget kring val av tågvirke. Till vår hjälp har vi Emil Alnebeck på Liros.

Pro4u är huvudsponsor för Team Pro4u. Övriga samarbetspartners är Plastskador & Montage, North Sails, One Design Center, TyMar Marinelektronik AB, Liros, Farr Yacht Design och EG Engineering.

Innan vi ger plats åt Emil vill vi förmedla den generella kulturen i Team Pro4u vad gäller uppdateringar och förbättringsarbeten. Högprofilerade kappseglingsprojekt uppfattas lätt abstrakta och ouppnåeliga för gemene man, inte minst för att de ofta är mycket kostsamma. Team Pro4u har valt en annan väg. Båten är en First 36.7 från 2002. Modellen beskrivs ofta som en välseglande performance-cruiser optimerad för den tidens IMS och IRC. Med en rejäl skopa tålamod och långsiktighet har man tagit en sak i sänder, med hänsyn till både tid och ekonomi. Fokus ligger i första hand på det som ger ”mest pang för pengarna”. Därefter filas det på detaljer, vrids, vänds och testas tills man är nöjd och går vidare till nästa projekt. Efter två decennier finns det ”inga lågt hängande frukter” längre. Men det hindrar inte laget att fortfarande sträva efter ytterligare någon andel knop mer i fart. Det man kan, gör man själv och blir det för svårt tar man hjälp av proffs. En annan sak som Patrik understryker är vikten av att hålla koll på mätbrevet. I vissa fall kan en förändring ”kosta mer än vad den smakar” med avseende på mätetal.

Emil var en del av besättningen ombord Malin 2022-23. Trots att han inte seglar båten aktivt just nu är han involverad i projektet via sin roll på Liros. Han berättar att förbättringsarbetet pågår löpande.
– Oavsett om vi provar nya funktioner eller ändrar på befintliga försöker vi hela tiden hitta rätt produkt för varje specifik funktion. Det ligger en hel del tankeverksamhet och praktiska test bakom ett produktval för att hitta rätt.

Fockskotet leds genom high-load blocket (gul trissa). Detta dubbelsidiga fintrimsystem för fockskot/inhaul gör att focktrimmern kan sitta på railen i lovart och justera skotvinkeln. Nuvarande system ger cirka 4 graders justeringsmån.
Vid öppna bogar och i nedrundningar kan hela systemet släppas ut med hjälp av ett ”grovtrim” (inhaul) från sittbrunnen. Foto: Emil Alnebeck

En bra början vid val av lina är att specificera upp systemet och räkna på laster. Man skall såklart tänka igenom splitsar och terminaler på linorna där de skall fästas. Det kan också påverka valet på olika sätt, menar Emil.
– Det är en väldig fördel att kunna klämma och känna på grejerna. Vänd dig till en bra båttillbehörsbutik, gå dit och testa, beställ prover för att se hur linorna ser ut och känns. Det är inte heller dumt att ha kontakt med en bra riggare, speciellt om man inte är duktig på att splitsa själv.

Masten på styrbords sida. Stor färgskillnad mellan tamparna för att gör livet enkelt för mastmannen, även om det är mörkt och blåsigt. Eftersom de flesta rundningar är barbordsrundningar, och mastmannen då ska stå i lovart, finns spinnfall (blå), fockfall (grön) och spinnakerbomshiss (röd) på styrbords sida. Svart lina justerar höjden på spinnbommens fäste vid masten. På Malin används dessutom flera olika typer av stagsegel på undanvind, vilka hissas i antingen fockfall eller lift, beroende på segelsättning. Foto: Emil Alnebeck

När vi ber Emil berätta om ett aktuellt förbättringsarbete nämner han ombyggnaden av fockskotssystemet med målet att sänka skotlasterna och göra det lättare för den som trimmar.
– Det är ett exempel på när vi konkret gjorde båten mer användarvänlig, dels genom att bygga om, dels också genom att välja rätt tågvirke. Vi ändrade mycket på vinklar och hur linor gick fram och tillbaka vilket resulterade i att vi kunde gå ner i dimensioner på grejerna (viktbesparande) och segla med färre varv på vinschen. Det blev förstås mycket lättare för trimmers att släppa på gamla skotet i stagvändningarna. Vi landade till slut i en lina som heter Control XTR (10 mm). Det är en fin och relativt dyr lina, med extremt slittåligt hölje, den är stark och väldigt stum, dessutom med ett väldigt kompakt och tätt flätat hölje som ger låg friktion. Samtidigt är greppet på vinscharna bra.

Ett annat exempel är ombyggnaden av storskotsvagnen. Där var tanken att rorsman skulle kunna ta ett par tag vid stagvändningarna.
– Här fick vi också laborera med produktval med avseende på dimensioner och typer av höljen för att få så låg friktion genom systemet som möjligt. Samtidigt måste linan vara skön att handskas med så att rorsman på ett humant sätt kan dra hem den efter slaget. Där valde vi en hyfsat normal jollelina som heter Magic Edge (5 mm) med låg friktion och ändå ett hyfsat mjukt och skönt hölje som är okej att hålla i.

För att minska risken för trassel har Malin ett uppsamlingssystem för spinnfall och fockfall. När respektive segel är hissat samlas hal-ändan av tampen ihop inne i båten genom en finurlig ”linbanekonstruktion” under taket i salongen. Till spinnfall (på bilden) används LIROS Racer Vision. Foto: Emil Alnebeck

Priset är ju också en parameter att ta hänsyn till och Emil resonerar så här.
– Om man väljer att köpa svarta segel, då är det väldigt viktigt att ha en bra lina för annars kommer linorna töja sig mer än vad seglen gör. Det är tråkigt att lägga mycket pengar på ett vasst segelställ om man väljer hänga upp dem med gummiband. Har man svarta segel skall man inte snåla med kvalitéten på tågvirket. Ännu viktigare blir det om man har kolmast som Malin, den är mycket stummare än en aluminiummast, samt vilken typ av stående rigg man har. Ju stummare allt är, desto stummare måste linan vara.

Emil avslutar med att uppmana kontakt seglare emellan.
– Jag tycker inte man skall vara rädd att gå över till andra båtar, snacka och se vad de har för linor. Det är som sagt en stor fördel att kunna känna och klämma på grejerna och allra bäst i någon form av verkligt scenario. Det är också intressant att se linorna efter en tids användning, avslutar Emil.

Man kan välja att splitsa själv (rätt kul faktiskt), eller ta hjälp av proffs. Foto: Emil Alnebeck