“Here we go again, after 40 years of sailing I’m back to basics.” En gång för länge sedan såg jag en supercool båt i en tidning. Jag var helt fascinerad. Det var en Hobie 16. Den var inte bara snygg, den såg snabb ut, också hade den trapets.

Den där bilden etsade sig fast i mitt minne. På den tiden hade jag varken tillgång eller möjlighet att köpa en båt, men när jag blev några år äldre bestämde jag mig för att bygga en. Först byggde jag en plugg i plywood, sedan form i glasfiber och till sist skroven. Det blev en riktigt dålig kopia, men ändå en katamaran och den var mycket snabbare än min Optimist. Med en sele tillverkad av gamla bilbälten bar det av i trapets och lyckan var stor. Senare fick jag som väl var tag på en riktig Hobie 16 och det är bara att konstatera; alla borde någon gång i livet äga en, Hobie 16 har allt en seglare behöver för att vakna upp med ett leende på läpparna.

“I think everyone should own a Hobie 16 at some point in their lives, it just gives all of the sailing you need to wake up for.”

Nu sitter jag här, som sagt, 40 år senare, med en Hobie 16 modell äldre men långt ifrån färdigseglad Hobie 16 framför mig. Ärligt talat mest för att jag önskar att min femåring skall få uppleva samma känsla som jag gjorde den där gången. Nu är skroven fixade och fräscha segel samt vant och fräsch trampolin införskaffade. Det enda vi väntar på är balkarna som i skrivande får ny finish i svart. Därefter är det dags för äventyr.

Små selar växer inte på träd. Den minsta jag hittade var lite överraskande Decathlons jollesele från Tribord.

Efter x antal timmar i verkstaden är jag precis lika förväntansfull nu som då; tänk att upptäcka Göteborgs södra skärgård, stanna över natten på Kungsö, surfa vågor utanför Falkenbergs stränder, kapsejsa några gånger, nu med "chicken line", det hör liksom till, kanske till och med ställa upp i Tjörn Runt. Visst skall jag fortsätta segla Moth och andra  båtar för den delen också, men oj vad jag ser fram emot att addera kvalitetstid med mitt barn på en Hobie 16. Kan knappt bärga mig.

Text: Danny Inkyov
Fri översättning: Anna-Lena Elled

The final touch.

Ps! Jag är inte ensam. När Harken bad ett gäng erkända seglare berätta om favoritbåten alla kategorier svarade Bill Hardesty så här (fritt översatt): ”Min favoritbåt? Det är en väldigt svår fråga. Jag har seglat Moth, foilande A-cats, TP52, superyachts och Maxis, men jag skall vara ärlig, för mig handlar det mer om människorna än om båten och då går mina tankar till Hobie 16 som jag seglade med min pappa som barn. Tänk 200 båtar som på stora hjul sjösätts direkt från stranden och efter kappseglingen samlas alla i ett enda stort partytält för att snacka."

Hela Bills historia och ytterligare några kärleksbekännelser hittar du via "Boats we love".