I mitten av juni var det sommarens höjdpunkt i Northern Lights tävlingskalender. Det var första gången vi skulle göra en riktigt start med både klocka och andra båtar på linjen. Nervositeten och spänningen var ett faktum. Hur står vi oss mot de andra? Ska vi fortsätta satsningen och hur bra är danskarna på aftersail egentligen?

Efter ytterligare en vinter på varvet är 12mR Northern Light nu i mint condition. När man kliver ombord ser man mycket nytt ombord, men givetvis är den klassiska känslan som tolvorna är kända för bevarad. Det har jobbats på stadigt på Windö varv med mastman och riggare Daniel Engström vid rodret och inte ens en lurig skotskeneleverans från Harken kunde stoppa en tidig iläggning 2022. Efter en helg i Skovshuved i Danmark och träning mot systerbåten VIM US15 visste vi att vi kan segla.

Northern Light. Foto: Nils Wulf

Men som sagt, nerverna var ändå på högspänn och under söndagens briefing sattes förväntningarna med en låg tröskel ombord. Få misstag, alla stannar kvar på båten och vi seglar försiktigt så inget går sönder, då är vi nöjda - ungefär så lät det i korridorerna på hotellet. Verkade inte som varken Hans vid rodret eller Lasse som taktiker lyssnade på vad de själva sa, det var nämligen helt andra bullar som gällde på game day.

Heta starter i 10 m/s i medelvind och nio andra tolvor på starlinjen - tuff segling som gällde helt enkelt. Med skräckhistorier om bommar i huvuden och felsteg på fördäck så åkte hjälmarna på och fullt sjöställ. Båthanteringen var betydligt bättre än sista träningen i hårdvind och vi var snabba, riktigt snabba nu. Tre race planerade och efter två förvånade spikar var vi kanske lite för heta i sista racet?

Northern Light. Foto: Nils Wulf

På sista rundningen på länsen tas spinnaker ner och jag brukar få några korta sekunder under däck för mig själv innan jag får hjälp att packa duk. När jag kommer upp så brukar det vara dags för ”säck on deck” (skånska a la Leif Möller). Ungefär så brukar de va. Inte nu, nu var det alldeles för mycket folk framför masten samtidigt som Erik Larsson hoppat i vattnet i ett försök att rädda spinnakerbommen från att gå på fisketur. Genuaskotet hade trasslat in sig i bommen och makrillen var snart ett faktum ombord.

Efter lite om och men, fula ord & samarbete gick vi tillslut i mål, fick upp bommen och även Erik som plockades upp av följebåten. Med så lång båt kan kommunikationen ibland vara en utmaning och i cockpit hade vi inte förstått att någon var borta så inget straffvarv gjordes så tyvärr blev det inget race att räkna med.

Northern Light. Foto: Nils Wulf

Med andra ord, efter första dagen såg vi faktiskt ut att leda regattan. Tyvärr fortsatte vi inte med en riktigt lika bra streak på tisdagen men vi knep ändå en andraplats efter handikappregler.

Nivån på aftersail i Dyvig är i hög klass och uppbyggt som en trestegsraket. Först öl & korv på bryggan, knö sig in i en varm bil luktades i varandras armhålor, dusch, och sedan tre rättersmiddag i Dyvigs badhus som är ett fantastistk hotell byggt i gammal stil med mycket snickarglädje. Nu börjar det märkas att vi seglar tolva!

Dyvig ligger långt ner på Jylland nära tyska gränsen, 27 sjömil från Flensburg där nästa regatta hålls i byn Glucksburg. De första seglingarna var Tune up inför Robbe & Berking Sterling Cup. Namnet känner man igen, det är ju ett av världens kändaste varv för classic yacths, den rödvita triangelflaggan finner man lite varstans. Oliver Berking äger även 12 mR Jeanetta som har det rutiga mönstret på skrovet som knappast går att missa i flottan. Onsdagen blir hursomhelst en mellandag med lite vind men ändå fetch race emellan hamnarna. Propellern hade vi ju givetvis plockat bort så det var spinnaker upp så ofta det gick. In igenom kanalen innan bron i Sönderborg hann vi inte packa spinnakern innan den skulle upp igen, tur att vi hade en till. Hur det gick i Flensburg får ni reda på i nästa nummer.

Northern Light. Foto: Nils Wulf

På torsdagen fick vi kvitto på att det är luriga båtar att segla på, vår systerbåt/största konkurrent VIM hade en olycka med en av deras grinders och en annan gast på tyska Sphinx slog i pannan på något under däck i ett slag och kom till hotellet med bandage på huvudet. Resultatet blev lovande inför resten av tävlingen, nu hade vi även fått förstärkning av Magnus Holmberg, Jesper Stålheim och Johan Bäckström vilket byggde upp förväntningarna för oss alla.

Dag 2 gick om möjligt ännu bättre, tre spikar och självförtroendet var på topp. Med fyra race kvar på regattan var vi mer än optimistiska, på gränsen till kaxiga, eller över den gränsen till och med. Beroende på vem man frågar. Sjungades ”Det är inte lätt att vara ödmjuk” gjorde vi entré i det tyska klubbhuset.

Northern Light. Foto: Nils Wulf

Sista seglingsdagen med hårdvind och nu var fallhöjden högre. Tyvärr några dåliga starter utan fart, eller för tidiga men vi fortsatte bita ihop och seglade vårt eget race, hade lite tur i några skift och lät resten av flottan göra misstagen. En hög lägsta nivå brukar vara de viktigaste i det mesta av sporter, så även här. Vi fick en andraplats och två tredjeplaceringar vilket gjorde att vi säkrade förstaplatsen i regattan.

Sista middagen och kalaset hölls i Robbe & Berkings Shipyard, ett fantastiskt ställe med kombinerat båtvarv, museum och världens största bibliotek med båtböcker. En våt dröm för oss seglarpojkar som äntlingen får segla tolva.

Text: John Holmgren

Mer om båtens ursprung och senaste ägarbytet hittar du i artiklen "Northern Light". Klippet nedan är signerat @sailor_atlantik.