Philippa Rytkönen fick som enda nordiska seglare den något udda, men mycket åtråvärda praktikplatsen i Sam Davies team Initiatives-Cœur inför ikoniska Route du Rhum. Här är hennes historia.

Känd som en av de största ensamseglingstävlingarna, Route du Rhum – Destination Guadeloupe, är en legendarisk havskappsegling från Saint-Malo i Frankrike till Pointe-à-Pitre i Guadeloupe. Jag fick möjligheten att vara med och förbereda en av båtarna inför tävlingen via organisationen The Magenta Project som arbetar med att bryta normer inom segling för att göra branschen mera tillgänglig för alla seglare. Som nordisk seglare är det en stor ära att få vara med och uppleva IMOCA-klassen på nära håll, något som få seglare från Östersjön har fått möjligheten till. Finska seglaren Ari Huusela är den första nordiska seglaren som har deltagit i Vendée Globe, det var 2020-21.

Ett par dagar innan avfärden blev jag och sex andra, unga seglare introducerade till teamen som vi skulle vara praktikanter för. När jag fick mitt e-mail log jag lite extra; jag skulle få jobba med Sam Davies team Initiatives-Cœur! Sam är mest känd som skeppare för Team SCA i Volvo Ocean Race 2014-15. Sedan 2017 har hon seglat med Initiatives-Cœur som samlar in pengar för hjärtoperationer på barn. Det är imponerande att se hur Sam som brittisk seglare har lyckats bygga upp en framgångsrik seglingskarriär i Frankrike och nu seglar för en enorm kampanj som fokuserar på något större än bara havskappsegling som självändamål.

Route du Rhum Race Village. Foto: Maite Fernandez Alonso

Det är en tidig morgon i slutet på oktober på Helsingfors-Vanda flygplats där jag väntar på mitt flyg mot Paris. På terminalen råkar jag träffa på en äldre kvinna som seglat med samma besättning som jag under en kappsegling i Åbolands skärgård. Jag går fram till henne och frågar om hon känner igen mig och hon hälsar glatt; ”Hej Philippa, såklart jag kommer ihåg dig!” Hon säger att hon har följt mig på sociala medier och sade att det är beundransvärt att jag skeppade min sjöscoutkårs segelbåt som den yngsta skepparen i RORC Roschier Baltic Sea Race. Jag blir glad av hennes ord. Det var min första havskappsegling i rollen som skeppare, och att segla över mållinjen som femte i klassen IRC2 var inte något jag hade räknat med.

Sam Davies båt. Foto: Maite Fernandez Alonso

Efter min första dag tillsammans med Initiatives-Cœur känns det som om hjärnan går på högvarv. Arbetsspråket i teamet är givetvis franska. Jag inser snabbt att mina franskalektioner i skolan inte fokuserade på sjötermer eller på ord som skruvmejsel och roder. Teamet som består av ett tiotal personer tar emot mig med öppna armar och jag får uppgifter som att cykla till båtaffären efter material och resten av dagen sköter jag mindre administrativa uppgifter. Under min första dag i Saint-Malo ordnar IMOCA tillsammans med The Magenta Project ett evenemang för kvinnor inom professionell segling. I tävlingen deltar totalt 138 skeppare, varav 7 är kvinnor. Det är väldigt inspirerande att möta alla kvinnor man ser upp till i ett och samma rum, när man tidigare bara har sett dessa seglare i flöden på sociala medier.

En vanlig arbetsdag bestod av mycket gående fram och tillbaka mellan båten, containern och paketbilen. Foto: Maite Fernandez Alonso

Dagarna flyter på och jag spenderar varje morgon med att gå igenom franska båttermer för att underlätta mina kommande arbetsdagar. Jag börjar med att översätta hela teamets to-do-lista för att försöka få ett grepp om dom viktigaste orden jag måste behärska inom ett par dagar. Vissa dagar följer jag med några rundturer på båten med sponsorer och andra inbjudna gäster. Jag printar och laminerar lappar till olika väskor med reservdelar och säkerhetsutrustning och hjälper till var jag kan. En kväll träffar jag Ari Huusela som berättar hur det tog honom 22 år att förverkliga sin dröm om att skeppa en IMOCA. Vi har ett väldigt inspirerande samtal om hur man ska tro på sina drömmar och våga prata högt om dem.

Philippa kojlar rep ombord IMOCA60:an. Foto: Maite Fernandez Alonso

Det närmar sig starten och teamet har mycket att göra. Rodret lyfts upp ur vattnet för en sista reparation och teamet har som mål att bli färdig med alla förberedelser inom en eller två dagar. Jag har till min glädje äntligen lärt mig tillräckligt med franska seglingsord för att klara av jobbdagen någorlunda. Dagarna här börjar med att man försöker jobba så mycket som möjligt före klockan 10 innan Race Village öppnar, därefter tar det upp till 10 minuter bara att ta sig mellan teamets container och båten när publiken börjar svämma in. Under 10 dagar beräknas upp till 2 miljoner besökare kommer till Saint-Malo för att ta en del av ensamseglarnas äventyr över Atlanten. Stämningen är på topp i teamet och alla jobbar koncentrerat med sina uppgifter och den stora to-do-listan i teamets container blir hela tiden mindre och mindre.

Rundtur på Pip Hares IMOCA60:a Medallia. Foto: Maite Fernandez Alonso

Veckan har flugit förbi med stormfart och nu är det bara en dag kvar till starten. Jag packar Sams mat, som är planerad att räcka i 14 dagar, och hjälper till med de sista förberedelserna. Man märker att stämningen har ändrats på bryggan och alla team jobbar i snabb takt med de sista uppgifterna för att säkerställa att båten är i toppskick inför starten. Route du Rhum är en kvaltävling för att kunna delta i Vendée Globe 2024 som är IMOCA Globe-seriens mest prestigefyllda kappsegling. Så det är ytterst viktigt att alla båtar tar sig över mållinjen för att samla ihop de sjömil som krävs inför nästa stora tävling. Senare på dagen får vi veta att starten skjuts upp med 2 dagar på grund av hård vind och sjögång med vågor upp till 7 meter på Engelska kanalen. Hela situationen blir mera komplicerad av lågtryckets rutt och skepparna har ingen möjlighet att segla undan lågtrycket mot mildare vindar. Det är första gången i tävlingens historia som en start skjuts upp och detta leder förstås till många logistiska bekymmer för de olika teamen som snabbt får tänka ut plan B.

5 av 7 kvinnor som deltog via The Magenta Project. Från vänster; Maite Fernandez Alonso, Lindsay Gimple, Philippa Rytkönen, Maïwenn Deffontaines och Kass Schmitt. Foto: Maite Fernandez Alonso

Jag är den enda nordiska seglaren som valdes som praktikant till ett IMOCA-team och jag hoppas min upplevelse i Frankrike kan inspirera fler seglare att söka sig till liknande internationella kappseglingsprojekt. Jag lämnar vemodigt Saint-Malo med många nya erfarenhet och vänner. Jag har massvis med nya idéer om vad jag vill göra inom seglingsvärlden och känner också att jag har motivation att förverkliga ett eget seglingsprojekt i framtiden. Jag hoppas att vi ser flera nordiska seglare på startlinjen till nästa Route du Rhum om fyra år. För de som är intresserade av The Magenta Project rekommenderar jag att kolla in deras mentorprogram som är riktat till kvinnliga seglare som satsar på att bli professionella seglare. Ansökningstiden är i augusti årligen, mera information hittas på themagentaproject.org.

Text: Philippa Rytkonen