Det blir bara mer och mer spännande i Vendée Globe och vid den senaste ranking uppdateringen vid 08.00 var det bara 4,18 sjömil som skiljer Louis Burton och Charlie Dalin.

Det ser ut att bli minuter istället för timmar som skiljer Vendée Globe seglarna åt. Det är just nu bara 4,18 sjömil mellan ettan och tvåan där avståndet minskat under natten.

Igår skrev vi om hur de tre musketörerna kanske skulle lyckas dra ifrån men det var även en fjärde musketör som följde med och det är Thomas Ruyant som är hack i häl på Boris Herrmann. Trots att Herrmann minskat avståndet till de två ledande båtarna.

Yann Eliès har vunnit La Solitaire du Figaro tre gånger och kom fyra på senaste Vendée Globe. Han kommenterar på Vendée Globes hemsida hur viktigt det är för skepparna att behålla sin lilla seglingsbubbla stängd trotts att målgången närmar sig. Så är säger han fritt översatt.

”Det finns många fallgropar att undvika i nordatlanten, det är inte lätt att förutspå eftersom det i princip alltid blir värre än modellerna säger. Jag tror inte att skepparna förväntar sig en stor, stor storm, men de kan fortfarande fastna i hårt väder och likaså i det lätta. Det är också annorlunda eftersom nätterna är långa, till skillnad från i söder. De kommer ifrån fullständigt mörker under långa perioder. Det är ett tufft avslut på racet för du tror att målet är nära men det är fortfarande mycket som fortfarande kan hända.  

Allt som är externt runt racet måste man stänga av. För mig tenderar jag att skjuta upp allt när det kommer från omvärlden, meddelandegrupperna, begäran om intervjuer, videoklippen. Den yttre världen vill veta, men jag tror att skeppare vill stanna kvar i sin bubbla, så fokuserade som möjligt på vad man ska göra och inte ta lyft på huvudet till mållinjen.

En av de stora svårigheterna vid denna tidpunkt i det här racet är inte att tänka på vad som kommer att hända efter mållinjen. Pressen kommer att bli mer och mer påtaglig. Men detta race handlar numera bara om seger och för att vinna först måste du först avsluta. Det betyder att rytmen fortsätter: att äta, sova, varje minut som din båt seglar. Du går in i en tunnel som inte längre bara är Vendée Globe som vi har känt med "clac clac clac": du måste hantera den riktiga pressen, de viktiga sakerna när det gäller prestation, att komma över mållinjen och stänga av det yttre bullret. ”

Originaltext: 

“ There are pitfalls to be avoided getting into the North Atlantic depressions, that is never easy to negotiate because they are always worse than the models predict. I don’t think they’re expecting a big, big gale, but they can still get caught out in the harsh weather and seas three weeks after leaving the big south. It’s different too because the nights are long, unlike in the south. They are in complete darkness for long periods. It’s a tough end to the race, because you think we are getting towards the finish line, but the conditions in the North Atlantic and Biscay can still cause damage.

Charlie in particular, I feel like he is in his way. Everything that external to around the race you need to shut out. For me I would tend to postpone everything when it comes from the outside world, the messaging groups, the requests for interviews, the videos. The external world wants to know, but I think skippers want to stay in their bubble, as focused as possible on what to do and not to take lift their heads until the finish line. One of the big difficulties at this point in this race is not projecting ahead to what will happen after the line. The demands will be more and more pressing. But this race about now is a about victory. And to win first you have to finish.

This means that the rhythm is intensifying eating, sleeping, every minute working your boat counts. You enter a tunnel that is no longer just the Vendée Globe that we have known with the "clac clac clac": you have to deal with the really pressing, important things in terms of performance and getting across the line and shut out the external noise.”