Världsmästerskapet i havskappsegling för doublehanded mixed är nu genomfört och över. Tjugoen lag från fem olika kontinenter stod på linjen i Cowes för att tävla om medaljerna. Sverige representerades av två lag; erfarna Anna Drougge och Martin Angsell samt ungdomarna Ida Elfving och Simon Granath. Det blev till slut den franska båten med Théa Khelif och Thomas André som fick kliva högst upp på pallen.

Världsmästerskapet anordnades av World Sailing och RORC. Tävlingens redskap var entypsbåten Sun Fast 30 One Design. På plats hade Sverige två lag; Anna Drougge och Martin Angsell som seglade tillsammans på SWE 1, samt Ida Elfving och Simon Granath ombord SWE 2.

VM-guldmedaljörerna Théa Khelif och Thomas André från Frankrike. Foto: Ida Elfving

Tävlingen startade med två kvalseglingar där fältet delades upp i två grupper. SWE 1 var lottade att segla i första fleetet (Q1) och SWE 2 i det andra fleetet (Q2). Från de bägge kvalseglingarna gick de fem bästa båtarna vidare direkt till finalracet. Övriga fick slåss om den sista finalplatsen i ett andra-chansenrace.

Anna och Martin kvalade sig till finalen direkt. Efter att ha missat gränsen i sitt kval fick Ida och Simon ytterligare en möjlighet i andra chansen. Duon skar mållinjen på sjätte plats och hamnade därmed utanför finalen då endast ett lag gick vidare. Det var alltså vinna eller försvinna som gällde. I och med det slutade Ida och Simon, som var det yngsta laget på plats på en fin 16:e plats totalt.

Foto: Paul Wyeth / RORC / World Sailing

Det var en häftig upplevelse att segla på The Sollent och i Engelska Kanalen. Ida och Simon har aldrig sett så mycket båtar på ett och samma ställe. Det var olika regattor vart man än kollade. De berättar om roliga upplevelser som 5 knops medström och mäktiga The Needlesvar. "Det är verkligen en annorlunda känsla att segla när det blåser 8 knop och man rör sig i över 11 knop mot märket".

Duon berättar också att de bland annat hade svårt med strömmen i det första racet. De tappade en del på grund av det, men tog med sig lärdomarna till andra racet och vilket syntes i resultatlistan. Generellt är de nöjda med sin prestation, men de säger också att de gärna hade seglat om regattan nu, med mer erfarenhet. Båda två har fått mersmak efter regattan och är nöjda med att de utvecklats mycket inom segling doublehanded, navigering och ström.

Anna och Martin seglade finalen där alla hade lika stor chans till VM-medalj. Racet, som skulle vara 48 timmar, blev cirka 30 timmar efter att tävlingslednignen kortat ner banan på grund av för lite vind. Redan innan racet startade fanns det stor oro för att det inte skulle gå att genomföra finalen på grund av att alla prognoser visade i princip ingen vind. Trots det genomfördes finalen och det blev ett bättre race än befarat – de första 12 timmarna var klart seglingsbart.

Foto: Paul Wyeth / RORC / World Sailing

Anna och Martin låg, likt många av de andra lagen, både i toppen och botten under finalen. Martin berättar att de kämpade på och var bra med i toppen på utsidan av Isle of Wight. Vid udden St Catherines Point är råder speciella förhållanden med mycket ström, stökig sjö och svårbedömda vindar på grund av det höga berget, dessutom finns där mängder med fiskebojar som inte syns på natten.

För Anna och Martin var det ett tufft race med ankring, draggning, mycket sjögräs och lite vind vilket var frustrerande. Trots det säger de också att förutsättningarna var lika för alla och att de andra teamen lyckades hantera förutsättningnarna bättre den här gång. Anna och Martin slutade 11 av 11 i finalracet, som också betyder en 11:e plats på VM.

Sverige tar därmed med sig en 11:e och en 16:e plats från VM. Båda teamen tar med sig lärdomar från tävlingsformatet och The Sollent.

En av anledningarna till att World Sailing engagerar sig i disciplinen är att den "prövas" som OS-klass. Målet är att Offshore Double Handed Mixed ska vara med på OS-programmet i Brisbane 2032. Kanske dags att sätta sig in i formatet och upplägget?

Fullständigt resultat hittar du på sailracehq.com.

Foto: Felix Wackenhuth